Jaha - då var halva sommaren klarat av. Inget speciellt märkvärdigt - men varför skulle det vara annorlunda detta året.

Det enda som har ändrats är jag! Om man nu vågar tro på den skröna!
En sak är i alla fall klart - jag har köpt en digitalkamra av den bättre sorten (tror jag).
I et försök att ta det kronologisk  så köpte jag en HP 945 för sådär 10 år sedan.
Och visst tog den bilder! Bra bilder till och med men men men den var inte så snabb så det gjorde ont. Därutöver åt den batterier så det hette duga, så den förpassades ganska snabb till hyllan.
Sedan blev det fotopaus i ca 3 år! jag hittade inte något som fick mig att tro på ett liv efter analogfilmen tills jag av en slump fick fingrana i en NIKON L14. Inget att skryta med men ändå en nystart.
Sedan blev det till och med så att en svärson som var/är NIKON älskare fick mig upp i det röda fältet.
Men han var inte sämre än att låt mig låna en Canon ixus som gav ett antal riktigt fina bilder. Således var spåret lagt.
Under tiden var jag i gång med att samla på mig alla dom kamror som inte var att tänka på med en familj med tre barn. Yashica FR, Contax 137 mv med tillhörande objektiv.
Allt gick att få tag i för småslantar jämför med 80 talets 25000. Kameror som var legendariska med CARL ZEISS objektiv. Ren lyx!!
Naturligtvis blev dom testat och funnet varande synnerligt trevliga bekantskap.
Båda svart/vit och färg - vad annat var att vänta!?

Ändå fanns det ett korn av osäkerhet som underblåstes av den svärande sonen.
Men NIKON fick mig att få kalla rysningar. Priset var langt över vad jag hade lust att spändera!
Av en slump fick jag en Canon 600 i ett samköp med en Yashica FR I. Och objektivet gav mig ett spark på smalbenet som höll i sig ganska länge.
I detta koncept fann jag något som jag så som rimligt. Objektiv från 80/90 talet gick att använda på även kamror från 2000 talet, och med lämplig konvertering fick man även användig för Carl Zeiss och Yashica ML. Då tändes det en lampa i käppavrån!
Men problemet var fortfarande priset på KAMERAN!

Men så var svärande sonen åter i farten! Han berättade CANON höll på att introducera en ny model (1200) som inta var så tokig.
HMMMMMM! Kontroll!!! Pris i Sverige 4900:- kr med ett standard objektiv.
NJAAAH! Det var lite väl i överkant - kanske fanns det andra ingångar till detta objekt.
JODÅ!!!
I Tyskland fanns en sådan mackapär utan objektiv för det facila priset av 330 EURO + frakt. Omräknat till svenska träpängar 3300kr - den köpte jag!

Veckan efter var jag ägare till en kamera som knappt var att köpa i Sveige.

Och naturligtvis skulle allt provas! Objektiv från 70talet mv  skärpa och jag är fortfarande väldigt förtjust i min nya kamera! Och har mycket kvar att utforska!

Och ändå återkommer det dåliga samvetet!
Jag VILL inte överge svart/vit analog fotograferande. Denna sätt att ta bilder ställer andra krav - dock i första hand mentala - vilket inte är så illa!
Med film i kameran MÅSTE man tänka till lite granne innan man trycker på utlösaren, filmrullen är inte hur lång som hällst!
SDminneskort finns hur stora som helst och det är enkelt att brassa på med 10 bilder i följd.
Men ger det bra bilder?

Sedan finns för all del rädningsplanken PHOTOSHOP.
Inte ens detta program kan garantera att mina bilder blir bra.
Om man ständigt känner att man MÅSTE tillgripa detta program tycks det mig att något är helt galet. Varför inte börja måla som Picasso eller Rembrandt.

Någon klok tomte har uttalat - Det har aldrig tagits så många bilder som nu!
Jag tror att han har rätt!!
Men - har kvoten bra bilder ökat i samma takt???
Jag är inte övertygat!

Här en bild som jag tycker om!
Solen lyser genom gammalt glas med alla sina ojämnheter och blåsor - resultatet projiceras på väggen med tillhörande dörrar - en fotogenlampa avtecknas oxå.