Så blev det sommar (nästan) året 2017 men det är väl med vädret som med det att vara sjuk. Det blir som det blir och inte som man önskar.
Det är konstigt hur bakvänt saker och ting blir när man är drabbat av HYPOTYREOS. Ingenting har egentligen någon betydelse! Man kryper av sänghalmen på morgonen och motsatsen på kvällen. Dagen går med så lite som möjligt. Bara det att slippa ha ont känns rätt. Fast vetskapen om att det finns hur mycket som borde vara gjort.

Mina kontakter med sjukvärden har haft samma kvalitet som med Kornbergskan dvs klena. Min "finnålsbiopsi" blev en fiasko fast jag fick vänta 2 månader och ett erbjudande om en ny tycktes mig ganska onödig. Ytterligare 2 månader fick jag vänta om jag inte tyckte om att köra till Ystad. Och så var inte fallet. Som väntat fanns inget under håret! Fast enligt "sjuka vården" var det likadan som för 3 år sedan. Antingen är jag extremt glömsk (vilket gäller även min fru) eller så kan det vara så jävligt att jag har lyckats hålla det gömt för oss båda. Något är galet!

I övrigt har jag envist medicinerat mig med NDT och förändring har ägt rum. Medvetet har jag legat högt i dossering vilket innebär 7 st Thiroyd. Den Thailändska varianten av torkat grissköldkörtel. Den är inte så vass men än så länge inte fullt så dyr som dom övriga frabrikanter. Vilket gör det lite enklare att testa nya lösningar. Resultatet har gjort mig ca 15 kg lättare. Om inget annat gör det klädkontot billigare. Gamla kläder från gardaroben är åter användbara.
Ett något spöjs fenomen är att det som jag i min enfald trodde var musklar verkar vara ödem. Ett specialtillstånd i hypovärden. Grundat den ödelagda ämnesomsättning bildas ett ämne som är väldigt olika dom övriga vävnader som är vanliga i kroppen. En seg massa somär lik fett men som i huvudsak består av vatten. Kallas mycin och när det omvandlas via hormoner från medicinen ger en jädrans vatten som ska ur kroppen - dvs urinproduktionen öker med ett ytterligt ökat pissande. Nattetide inget kul!

Min tanke med en ökat dos var i steg ett att få bort mina smärter i lår/höfft regionen. Något lite gav det med sig men inte så mycket att jag var nöjd och då får man ju tänka om!
Här har Facebook varit en hjälp. Det är otroligt många som kämper mot idioter tll läkare (dom är där gott om) och ett system som regelrätt skiter i människor i sin kamp med en sjukdom som ingen annan kan föreställa sig konsekvensen av. Många hjälper varan - även jag har gjort ett par inlagor. Och vidare har jag tagit till mig lite från olika håll. Så därför har jag handlat lite godis som kanske kan göra nytta.
Det aktiva stoffet T3 är den aktiva substans i ämnesomsättning och den håller jag på att testa om den kan befria mig från mina obehag i höfterna. Men tyvärr är det inget som går fort! TÅLAMOD igen och igen och...-

Ett varv till i hypomanegen!

Någon dag innan Jul var jag på återbesök i Åstorp hos Kornberg. Efter sedvanlig provtagning var det samtal med “läkaren”. Min fru var med därför att hon skulle vittna om mig och mitt beteende – nå det var nu klart ganska fort! I övrigt tyckte vi båda att det skulle vara bra att ha ett vittne med.

Jag hade i dagens anledning gjort en sammanställning av mina besvär i synner het dom som hade ökat – vilket dom flesta hade. Efter dom inlednde fraser lämnade jag fram min klagoskrift med kommentaren att min försämring inte var så konstig eftersom min dos av aktiv substans var halverat jämfört med min självmedicinering med NDT. Svaret blev en fnysning!

Sedan kastade hon ett blick av en varighet av ca 1 sekund på min lista och sa:” Ja det är jo dom typiska symtom på depression!!” mycket bestämt! Och helt utan tvekan. Och fortsatte:” Det är jo bara att ta den antidepressiva behandling som jag erbjöd dig före gången. Du kan ta en brochyr där bakom dig – dom är mycket effektiva och utan biverkningar”.

Jag höll på att slå upp ett asflabb men avhöll mig. I stället blev det till en längre diskution om hur dugtig psykolog hen var och hur mång år som hen hade studerat – 12 år! Men nu var det spänning i luften. Giftet skulle till varje pris säljas 1320 kr för 96 tabletter. Och hen kunde inte lova hur länge och hur många som skulle till för att bedöva mig. Men ett var säkert jag kunde räkna med att det kunde bli livslångt. Och om jag kom på den vansinniga idee att avsluta behandlingen tog det ett halvt år läste jag sedan.

Men jag blev lovat en ultraljudsskanning av min sköldkörtel och en undersökning av min hjärna så det inte var någon tvekan om att det var tomt på ovanvåningen. Det sista vet jag sedan innan att det är!

Resultat från blodprovet kommer så småning om efter alla helgar.

När min fru och jag drog oss hemåt frågde jag vilket intryck hon fick av hen. Min fru har utvecklat en ganska träffsäker bedömning av folk och hon var inte nådig. På en skala från 1 till 20 ligger hen på minus 20. Ungefär min åsikt.

Vi pratade vidare om förloppet i samtalet och var båda ganska eniga om att det inte kunde vara en tillfällighet att det 30 cm bakom min högre armbåge stod en stapel information om dom antidepressiva som var så alldeless makalöst bra. Vidare var min fru imponerat av vilken läskapasitet som hen kunde uppvisa och med vilken kraft hen kunde fastslå att det var inte levaxin jag behövde men antidepressivt som var nycklen till mitt tillfriskande.

Hemkommen var det till att fylla på förråden av NDT och det får bli så i fortsättningen.