HYPOTHYREOS

eller

Konsten att inte bli förbannat!

Tyvärr är det svårt, jag inte ensam i detta avseende. Men det hjälper inte!

Men om man berättar om det då kanske någon annan kan ha min erfaringen som stöd och hjälp!

i alla fall önskar jag att andra inte ska försättas i samma situation - fast det verkar mera som en regel än ett undantag! Tyvärr!

Men till saken - under ett antal år (ca 10) har jag i allt högre grad haft besvär med smärtor i musklerna. Först var det i benen med upprepade tillfällen av kramp under natten. Senare blev det allt mer utbredd. Senorna vid muskelfästen var ömma och jag hade en ständig känsla av "träningsvärk" dock utan att denna värk aldrig tog slut.
Jag var trött - så alldeles otroligt trött och det gick inte att sova bort denna känsla.
Saknade lust till i stort sett alt. Umgänge med andra var fullständigt frånvarande.

Ganska tidigt fick jag för mig att detta inte var något som kunde relateras till "50 års krisen" alltså var ett läkarbesök ett vettigt beslut.

Det blev ett antal blodprover och beskedet att "du är fullt frisk - det är bara något du går och fantisera i hop".
Men kom igen om det blir värre. Så kan vi skriva ut lite "lyckopiller".

Denna melodi fick jag sedan höra i olika versioner allt efter vilken läkare som vid aktuellt tillfälle var stationerat vid relevant "primärvårdsenhet".

Så småningom infann sig 60års krisen och inte blev jag bättre av det.
Det av "sjuka vården" införde mantra förblev det samma! Utöver en komplettering i beskedet "att du bör gå ner i vikt". I det sammanhang var det bara till att hålla med! En viktökning med ca 20 kg sätter sina spår! Men det är fan så mycket enklare att säga än att göra!

I fjol (2015) fick jag nog av dom medicinske plattityder.
Det kan inte vara rätt att en fullt frisk människa ska gå runt med ständig värk! För så var den av läkare avsagda dom - du är fullt frisk!

En ny omgång blodprov gav dom vanliga svar men nu var jag trött på kommedien. Efter dom vanliga svar frågade jag läkare om inte det inte gick att få hjälp på annat håll.

Vad ska det göra för nytta? var svaret!

Nu kunde jag inte bärga mig längre! OM inte Du och inte Jag var för sig eller tillsammans kan komma längre - ja då måste det finnes någon som är klokare än vi. Jag vill ha en remiss till en reumatolog i första omgång. Sedan kan vi se vart det blåser.
Jag var inte riktigt populär den dagen! Men jag fick min remiss!

Nu var jag då i händerna på den "stora offantliga sjuka vården" med allt vad det innebär av långa väntetider och långa transporter.
Efter 3 månader blev jag då kallad till en reumatolog. En synnerligen trevlig och inte minst grundligt person. Vi höll på en timme innan han var nöjd och seansen avslutades med beskedet att han inte omedelbart kunde konstatera några reumatiska problem. Han ville dock ha ett antal blodprov och innan dess ville han inte släppa mig för gott. Så långt allting OK.

Veckan efter var det provtagning och omkring den var inte så mycket att orda.
Några dagar senare fick jag ändå besked att det ena provet skulle tas om. Varför blev det inte sagt ett ord. Och för den del kan olika saker ha hänt! Men ett nytt TSH prov var av nöden!
Mao på den igen - det var numera en vana att ta blodprov - systrarna "Vampyr" och jag var numera bundissar!

Så kom den stora dag domen skulle avlämnas om min status som reumatisk patient. Jag var hur frisk som hällst! Men jag borde träna mera och så skulle jag börja med Seloken - altså antidepressiv medicinering. Över min döda kropp!!!!
Innan vi skildes igen frågade jag vad som hade hänt med det blodprov som skulle tas om.
Svaret var: Jodu - vid första provtillfället var värdet för högt - och jag ville ha ett lägre!

Det svaret har jag presenterat för en del människor sedan dess och alla skrattar och rister på huvudet. Men är man specialist - så är man! Fast i detta fall på helt fel område!
I detta fall är THS-provet ett prov som inte har ett skvatt med reumatism att skaffa!

Med detta senaste besked var det då till att ta sig hem och förbereda sig för nästa steg i kampen för ett smärtfritt liv.

Under det senaste året har jag bekämpat mina smärtor med Diklorfenac. Det går att köpa utan recept och är, för mig, effektivt. Det har dock sina mörka sidor. En av dom är att njurarna inte är så glad för det verksamma ämnet. Det kommer ganska ofta att ge njurproblem efter ett antal års konsumtion. Tyvärr finns det andra också, jag återkommer till detta.

Då var det således dags för mig att ta kontakt med den läkare som skrivet remissen för att dra konsekvensen av reumatologens utlåtande.
Att få en tid hos en läkare som enbart jobbar en dag var annan vecka tillhör dom mer sofistikerade uppgifter i livet men det lyckades att få en tid en månad senare. Om jag var irriterat? Gissa!

Fram till min läkartid hade jag då rikligt med tid att penetrera TSH och vad nu det var för en storlek!
Ganska snart stod det mig klart att här var något att bita i. Så när jag kom in till medikus var jag hyfsat påläst men spelade ovetande. Någonstans i min hjärna fanns ett spöke som fick mig att agera ganska fult.
Efter genomgång av utlåtandet var där så mycket pondus i personen att lyckopiller inte var med på dagordningen. Att jag skulle gå ner i vikt var av stor betydelse bl a därför att jag med en enkelt tiondel hade passerat gränsen för diabetes 2. Sedan kom vi in på mitt blodtryck och fick avklarat det med. Sedan var seansen förbi! Men jag hade en punkt mera på agendan - TSH provet, vilket av någon anledning var försvunnet i hanteringen.

Min fråga blev då: Hur kommer det sig att jag var tvungen att ta om TSH provet?
Det blev en aning pinlig paus. "Fan - Du ska jo har Levaxin"
Inte ett ord om nivå på värden eller annat relevant.
Jag skrivet ut några tabletter åt dig - sedan kan vi pratas vid om en månad!
Slut var det med den konsultation.
Om jag kände mig blåst? Jodå - än en gång! Dock med den skillnad att jag var betydligt bättre påläst än vad jag skulle ha varit i vanliga fall!
Och det går ju att få insikt i sin journal - vilket jag gjorde! 1:e prov 7,1 och 2:e prov 4.
Båda värden indikera att behandling bör sättas in.
En fråga som jag ställer mig - vilka jävla prov har man tagit under dom senaste åren? Knappast TSH verkar det som!

För att hålla god min gick jag ut i receptionen och beställde en tid till Dr Hjälplös och hämtade ut dom förskrivna tabletter. Små var dom också - både fysisk och i styrka 25 microgram. Besked var att ta en var annan dag!
Jag fick förhoppningen att det var en sorts dunderhonung - tja vad ska man tro?

Enligt ordination tog jag en var annan dag - hjälpte dom - NÄH! inte ens efter 3 veckor.
Under tiden hade jag varit på jakt i den digitala värld och hittat riktigt mycket. Av många olika sorters hjälpmedel. Botemedel var det ont om!
En av dom första avsnitt jag besökte var hur man ställer diagnos på Hypotyreos. Den nya tids dagordning är blodprov. Det tidigare diagnoshjälp var bl a inrikta på kroppstemperaturen och den fråga var aldrig aktuellt under den tid jag har konsulterat läkare.
Min morgontemp lå under det som var konstaterat som normalt - 37 grader. Under dom ca 2 veckor jag bokförde min temp lå den konsekvent på eller under 36,5 grader.
Under min resa på internet hittade jag också medikament som skulle kunde hjälpa. Och vad gör en sate som har så ont att man icke kan föra ett normalt liv? Var ska man göra när dom som får betalt för att hjälpa en som ständigt har ont, i princip misstror en?

Jag beställde 500 st ERFA 30 microgram tabletter. Det kan inte bli värre!
Paket med tabletterna kom på en vecka!

Under tiden var det dags att fundera på min kontakt med min hovmedicus. På morgonen aktuell dag vaknar jag med två händer som jag enbart med stort besvär går att röra under kraftiga smärtor. Det går med knapp nöd att hålla i en kopp. Det tar mig en halv timme att få på mig kläder.

Hitintills var jag inte hjälpt av Levaxinet så jag parkerade dom längst ner längst in i skåpet. Fram kom ERFA - 5 st i stöten varje dag dvs 150 microgram verksam substans.
Den fjärde morgon vaknade jag med sol i sinnet och huvudet på skaft. Jag våger påstå att jag var fött på nytt! Det var en upplevelse jag inte hade minne av dom senaste åren!

Sedan har det gått lite upp och lite ner.
Vad jag har förstått är jag inte ensam i det avseende vilket i sig är en klen tröst men vad är alternativet?

Som parentes till min konsumtion av NDT är att min vikt har reducerats och jag hoppas att det fortsätter.
Jag har även konstaterat att vissa använder T3 som bantningsmedel. Ämnesomsättningen ökar med resultat att fettförbränningen ökar. Kanske inte riktigt vad som var avsikten med NDT.

En annan detalj som jag skulle vilja påpeka! Om du använder VOLTAREN eller annat medel av samma kemisk sammansättning i din smärtbekämpning så lägg Diklorfenac åt sidan.
Et Engelsk forskningslag har konstaterat att den kemiska substans "diklorfenac" är hormon- imiterande. DVS att i detta fall blockeras åtomsten av T3 i cellarna av diklorfenac och därmed gör din sjukdom än mer besvärlig.

Jag har nu i dagarna använt NDT i 3 månader - inte är jag besvärsfri men hoppet lever ett tag till men det framgången beror på att det även i fortsättningen går att ordna NDT från annat håll.
Jag skull tro att jag återkommer senare.