Tanker kring ett projekt!

Men ett projekt brukar vara något som har ett slut, ett eller andet sted – eller?

För min del verkar det vara livslångt – men för all del tar det slut en dag! Nåja det får inte bli allt för filosofiskt.

Projektet är min Hypothyreos!

Att sätta startdatum på eländet är inte möjligt men ca 10 år är det sedan dom första symptomen gav sig till känna. Ont i underbenen – det kändes som någon la ett förband om och drog åt. Samtidigt (nåja – nästan) fick jag en nästäppa som blev markant när jag gick och la mig. Experiment med kuddar i olika form och faconer gav ingen hjälp. Slutligen slopades kuddarna – det var det minst besvärliga!

Diverse läkare har konsulterats genom åren och litervis med blodprover har lämnats och svaret har varit det samma hela vägen!
Dina prover är bra – du är fullt frisk! Men du kan få – (2 varianter förekommer) kolesterolsänkande alternativ antidepresiva tabletter – dom hjälper säkert? Alternativ det kommer att hjälpa – men du bör gå ner ett antal kilo!
Det verkar vara någon form av mantra.
Så småning om konstaterades att jag var drabbat av sköldkörtelproblem med ett TSH på 7. Siden verifierat med ett provsvar på 8,4 – så det är väl inte enbart ljug och önsketänkan.

Varom alting är så har jag filosoferat en del kring detta. Det fyller trots allt en del i mina dagar!

Sett ur perspektivet däggdjurens utveckling så utgår jag från att alla däggdjur är utrustat med en sköldkörtel. Kor, får och grisar har en sköldkörtel, det är konstaterat men det är i sig ingen garanti för att alla andra däggdjur är utrustade med en sådan. Och att den fungera exakt likadan på alla däggdjur är inte heller solklart. Men jag är ganska övertygat om att systemen med energiproduktionen i kroppen är hyffsat likartatart.

Systemet är i princip enkelt – nåja alting är jo relativt, men kan beskrivas såhär.
Kroppen sträver efter en jämn tempratur, för mäniskans del, 37 grader. Blir det för varmt börjar vi svettas, blir vi nerkylda påverkas hypofysen som i sin tur avger ett hormon TSH som via bloscirkulationen når sköldkörtlen som i sin tur producera det hormonet som ökar ämnesomsättningen och därmed ökar värmeproduktionen.
Såhär fungera det för flertalet. Ingen skänker det en tanke och naturligtvis ska det så vara!

För en del av befolkningen är det inte lika enkelt. Tyvärr ökar andelen av befolkninge med symptom på sköldkörtelproblem. En fråga i det sammanhang är om det enbart är västvärlden med sina välfärdssjukdommar som är drabbade eller ???
Jag frågade en läkare som jobbat även utrikes och han svarade att det så likadant ut över hela jorden! Vilket ger mig rysningar! 700 miljoner med skölkörtelproblem!!!!

Lite siffergymnastik:
Enlig för närvarande gällande expertis bör TSH värdet ligga mellan 0,3 och 3,7.
Om man som snittvärd räknar 2,5 innebär det att vi med blodmängd på 5 l i runda slänger har ca 125 ppm (parts per miljon) eller 0,0000125 gram TSH i blodet. Det är inte mycket! Att man kan få ett så komplext system att fungera med så små signaler är imponerande men är på samma gång lätt att störa ut. Detta system är minst 200 miljoner år gammalt och finslipat till en annan tid än den vi lever i nu! Tänk på luftföroreningar, mjukgörare i plast, knepiga tillsatsar i industrimaten, godis mv. Och inte minst elektromagnetisk strålning!?
Är det orealistisk att få ideen att det är yttre påverkan som orsaker eländet?

När sköldkörtlen har fått sin arbetsuppgift klart för sig avger den i sin tur ett antal signaler i form av hormonerna T4,T3,T2 och T1. I vissa förutbestämda propotioner.
Dvs om den är frisk och på alerten. Så är inte fallet för sköldkörtelpatienter.
T3 och T4 vet man vad har för uppgifter. T2 tror man har med insulinproduktionen att göra, vilket inte låter otroligt. T1 är än så länge en obekant faktor.

Produktionen och frisättningen i blodomloppet av T4 ger upphov till reduktion till T3 i flera organ i kroppen. Resultatet ska bl a bli en tempraturökning till standart/normalnivå.
Samtidigt ökas innehållet i blodet av både T3 och T4 vilket fungera som signal till hypofysen att reducera produktionen av TSH.

T4 är ett förstadie till T3 som används i alla celler i kroppen. T3 är en förutsättning för energiproduktionen i varje enskild cell.
När inte cellerna i kroppen får sitt behov av energi tillgodoset går kroppen över i ett läge av panik och intar ett stadie av dvala. Inga onödiga aktiviteter. Oförmågan att hålla igång kroppen markeras med smärta och trötthet, fysisk såväl som psykisk.

I Sverige finns ett antal olika gränsvärden för hypotyreos beroende på i vilket landsting du befinner dig, allt mellan 0,3 och 4,5 anses som varande godtagbart. Vissa läkare tycker att till och med 10 är full godkännt.
The National Academy of Clinical Biochemistry (NACB) i England anser att för vuxna bör man hålla sig inom ramen 0,4 – 2,5. Detta grundat på forskning som har visat att personer som tidigare har testat med resultat över 2,0 har en ökat risk att drabbas av hypotyrodism inom dom närmaste 20 år, speciellt om antikroppar har kunnet påvisas.

Att smärtor är vanligt hos personer med skölkörtelproblem har många erfaring av och fortsätningen är för många att använda sig av någon form av smärtstillande medicin.
Alla har sina favoriter! Men speciellt ett preparat ska man se upp med!
Diklorfenak ( Går även under namnet VOLTAREN) är ett gammalt känt preparat men har tyvärr mindre trevliga sidoeffekter. Den ena är att den efter att ha lämnat kroppen nästan inte låter sig bryta ner vara sig i reningverk eller i naturen i övrigt.
Den andra nackdel är att diklorfenac visar sig som hormonimimatör. Detta innebär att molekylerna av ämnet sätter sig på dom receptorer som skulle besättas av skölkörtelhormoner och gör din hypothyreos än värre.


Vad finns det då för möjligheter att “mota Olle i grind”?

Sett i historiens ljus fanns det fram till 1800-talets slut inte mycket att göra.
Dock provade man att ta ut sköldkörtler från får, kor och gris, och med dessa ersätta det på människor saknade ämnet. Sköldkörtlar från får och kor var inte den helt stora hit. Med gris gick det bättre!
Inte så konstigt egentligen. Efter att man kunnat kartlägga generna hos båda djur och människor har det visat sig att grisen är oss betydeligt närmare än vad man tror. Upp till 94% likhet har konstaterats. Det var jo också från gris att man fick insulinet fram till att man kunde tillverka detta ämne i genmanipulerade system.
I alla fall går dessa preparat numera undet beteckning NDT. Ett antal olika fabrikat finns.
Under alla år som NDT användes har man inte kunnat konstatera problem värda att beskriva. Rätt fantastisk faktisk!
Under 1950-talet kom då THYRADIN (min mormor använde detta preparat). Detta var den industrialiserade version av thyroxin, T4 eller Levaxin som blev handelsnamnet.
Och sedan dess har inget hänt utöver att patentet har avslutats pga tiden har gått. Inga nya innovationer. Men somma gamla prepparat har lanserats under ett annat namn med samma resultat för kunderna.
Men både medicinföretagen, läkarna och till och med medicinalstyrelsen kämpar mot prepparat som är betydeligt sämre än NDT. Vilken makt medicinindustrin har!!!

För den som har orkat läsa så här långt och inte är säker på om vederbörande har en sköldkörtel som har gett upp eller nöjer sig med att jobba deltid finns det en indikator!
Om du har en temometer ska du ta fram den och ha den hos dig när du går och lägger dig.
Det första du gör på morgonen innan du ens har lyfft på täcket – ta din tempratur i ändan.
Skriv resultatet på en papperslapp.
Det gör du dom närmaste 14 dagar. När du är kommen så här långt gör du en statistisk korrekt sammanställning. Strunta i den högsta och den lägsta uppmätta temp och gör en genomsnittsberäkning. Om ditt resultat ligger på 36,4 eller därunder finns det anledning att ta ett blodprov hos WERLABS eller BLODKOLLEN och få en analys om sköldkörtelstatus.
Jag ger mig attan på att ditt provsvar ger ett TSH som ligger på 4 eller mer.
Med provsvaret i hand tar du kontakt med en läkare och viser provsvaret – det borde vara det som behövs!
Reaktionen från den läkare jag frekventerade då var: FAN, Du ska ju ha Levaxin!

Så fick jag göra fast jag har lämnat nog ett 25-tal blodprover under 10 år. Men det är jo inte frågan om antalet blodprov – det är frågan om att ta RÄTT blodprov och vad som är rätt för Pär är kanske inte rätt för Pål – tyvärr!
Men att det finns skildnad mellan läkare och deras attityd till sina kunder står skriven med eldskrift!!!


In en normal välfungerande kropp tillverkas TSH, T4 och T3 i ett ständigt övervakat system utan att innehavaren behöver bry sig. Nivåerna skulle jag tro hyfsat konstanta. Men dom som får hålla sin ämnesomsättning i gång med Levaxin eller for den del med NDT hur får dom en optimal hormonnivå?
Om man ska jämföra med diabetesinsufisienta som kan kontrollera sin blodsockernivå när dom vill och justera sitt insulin så det närmer sig det optimala.
Sköldkörtelfolket har inte samma förmån! Våra läkare skriver recept med ett antal microgram pr dag och intag 1 x dagligen. Det har jag svårt att få till ett jämt flöde av hormon i blodet! Enligt gällande vetenskap har T4 en halveringstid i kroppen på 16 timar och T3 en halveringstid på 7 timar.
Åter en gång siffergymnastik: Om jag enligt ordination tar 150 microgram T4 kl 07.00 har jag kl 23 75 microgram i blodet och kl 7 dagen efter ca 40 microgram eller ca 25% av ursprungsvärdet.
Vad gäller T3 bör det efter omsättning med 23% av det ursprungliga T4 vara ca 26 microgram T3 vid starten av cyklen och 7 timar senare 13 microgram och efter ytterligare 7 timar 6 microgram för att efter ca dygnet ha ca 3 microgram kvar.

Finns det någon som kan bedömma hur en sådan svängning av hormoner kan vara “lämplig” eller nyttig i kroppen?
Jag har då inte kunnet läsa någonstans om hur en sådan svängning kan anses som varande bra, detta relativt insulinet för diabetespatienter.
I andra sammanhang är det vanligt med depotkapslar vid medicinering men sådan är än inte tillgänglig för slöldkörtelsubstitusion vilket kanske bör tolkas som ointresse av denna sjukdom när man samtidigt tar i betraktning att Levaxin har använt i 50 år.

Men det finns massvis med såkallade läkare som finner det helt OK att ha ett högt TSH. Nu senast har ett kålhuvud i Åstorp konstaterat att TSH 6,3 är kanske lite högt och det finns det ingen anledning att ändra på.
Det paradocksala i sammanhanget är att ett stort antal idioter sitter på förskrivningsrätten och orsaker andra onödigt lidande – år efter år och inget göres för att rätta till 50.000 personers problem.
Jag förstår inte logiken! Om det finns en sådan.

Alternativt kan jag gå över på egenimport av sköldkörtelhormon och lämna diverse inkompetenta jubelidioter bakom mig. Blodprovor går att få gjort via nätet – så det är ingen oöverstigligt problem i nödsfall kan jag köra på känn. Risken är då att tullen stänger importmöjligheten och då är jag åter på pottan med nya kontakter med det som kallas läkare. Risken för att kompetensen i den grupp ökar är väl ganska begränsat. Rätten att bära stetoskop verkar vara dom fullt nog.

Det finns många som vill bestämma över vad vi vanlige får och ska göra.
Det händer vi får klara och tydliga besked!
Det motsatta kommer fram lite då och då - kolla här!

I Vilhelmina City är detta dubbla budskap inget nytt. Samma skyltkombination har hängt till allmän beskådan ganska länge.
Frågan kan vara om dom som har hängt upp skyltkombinationen vet vad dom sysslar med. Eller är det enbart i syfte att mobba bilägare?
För en vanlig dödlig är det inte ganska enkelt.
En stilla undra är om denna lustigfikation får lov att hänga till evig tid. Eller det er ganska enkelt en god pengamaskin?

HYPOTHYREOS

eller

Konsten att inte bli förbannat!

Tyvärr är det svårt, jag inte ensam i detta avseende. Men det hjälper inte!

Men om man berättar om det då kanske någon annan kan ha min erfaringen som stöd och hjälp!

i alla fall önskar jag att andra inte ska försättas i samma situation - fast det verkar mera som en regel än ett undantag! Tyvärr!

Men till saken - under ett antal år (ca 10) har jag i allt högre grad haft besvär med smärtor i musklerna. Först var det i benen med upprepade tillfällen av kramp under natten. Senare blev det allt mer utbredd. Senorna vid muskelfästen var ömma och jag hade en ständig känsla av "träningsvärk" dock utan att denna värk aldrig tog slut.
Jag var trött - så alldeles otroligt trött och det gick inte att sova bort denna känsla.
Saknade lust till i stort sett alt. Umgänge med andra var fullständigt frånvarande.

Ganska tidigt fick jag för mig att detta inte var något som kunde relateras till "50 års krisen" alltså var ett läkarbesök ett vettigt beslut.

Det blev ett antal blodprover och beskedet att "du är fullt frisk - det är bara något du går och fantisera i hop".
Men kom igen om det blir värre. Så kan vi skriva ut lite "lyckopiller".

Denna melodi fick jag sedan höra i olika versioner allt efter vilken läkare som vid aktuellt tillfälle var stationerat vid relevant "primärvårdsenhet".

Så småningom infann sig 60års krisen och inte blev jag bättre av det.
Det av "sjuka vården" införde mantra förblev det samma! Utöver en komplettering i beskedet "att du bör gå ner i vikt". I det sammanhang var det bara till att hålla med! En viktökning med ca 20 kg sätter sina spår! Men det är fan så mycket enklare att säga än att göra!

I fjol (2015) fick jag nog av dom medicinske plattityder.
Det kan inte vara rätt att en fullt frisk människa ska gå runt med ständig värk! För så var den av läkare avsagda dom - du är fullt frisk!

En ny omgång blodprov gav dom vanliga svar men nu var jag trött på kommedien. Efter dom vanliga svar frågade jag läkare om inte det inte gick att få hjälp på annat håll.

Vad ska det göra för nytta? var svaret!

Nu kunde jag inte bärga mig längre! OM inte Du och inte Jag var för sig eller tillsammans kan komma längre - ja då måste det finnes någon som är klokare än vi. Jag vill ha en remiss till en reumatolog i första omgång. Sedan kan vi se vart det blåser.
Jag var inte riktigt populär den dagen! Men jag fick min remiss!

Nu var jag då i händerna på den "stora offantliga sjuka vården" med allt vad det innebär av långa väntetider och långa transporter.
Efter 3 månader blev jag då kallad till en reumatolog. En synnerligen trevlig och inte minst grundligt person. Vi höll på en timme innan han var nöjd och seansen avslutades med beskedet att han inte omedelbart kunde konstatera några reumatiska problem. Han ville dock ha ett antal blodprov och innan dess ville han inte släppa mig för gott. Så långt allting OK.

Veckan efter var det provtagning och omkring den var inte så mycket att orda.
Några dagar senare fick jag ändå besked att det ena provet skulle tas om. Varför blev det inte sagt ett ord. Och för den del kan olika saker ha hänt! Men ett nytt TSH prov var av nöden!
Mao på den igen - det var numera en vana att ta blodprov - systrarna "Vampyr" och jag var numera bundissar!

Så kom den stora dag domen skulle avlämnas om min status som reumatisk patient. Jag var hur frisk som hällst! Men jag borde träna mera och så skulle jag börja med Seloken - altså antidepressiv medicinering. Över min döda kropp!!!!
Innan vi skildes igen frågade jag vad som hade hänt med det blodprov som skulle tas om.
Svaret var: Jodu - vid första provtillfället var värdet för högt - och jag ville ha ett lägre!

Det svaret har jag presenterat för en del människor sedan dess och alla skrattar och rister på huvudet. Men är man specialist - så är man! Fast i detta fall på helt fel område!
I detta fall är THS-provet ett prov som inte har ett skvatt med reumatism att skaffa!

Med detta senaste besked var det då till att ta sig hem och förbereda sig för nästa steg i kampen för ett smärtfritt liv.

Under det senaste året har jag bekämpat mina smärtor med Diklorfenac. Det går att köpa utan recept och är, för mig, effektivt. Det har dock sina mörka sidor. En av dom är att njurarna inte är så glad för det verksamma ämnet. Det kommer ganska ofta att ge njurproblem efter ett antal års konsumtion. Tyvärr finns det andra också, jag återkommer till detta.

Då var det således dags för mig att ta kontakt med den läkare som skrivet remissen för att dra konsekvensen av reumatologens utlåtande.
Att få en tid hos en läkare som enbart jobbar en dag var annan vecka tillhör dom mer sofistikerade uppgifter i livet men det lyckades att få en tid en månad senare. Om jag var irriterat? Gissa!

Fram till min läkartid hade jag då rikligt med tid att penetrera TSH och vad nu det var för en storlek!
Ganska snart stod det mig klart att här var något att bita i. Så när jag kom in till medikus var jag hyfsat påläst men spelade ovetande. Någonstans i min hjärna fanns ett spöke som fick mig att agera ganska fult.
Efter genomgång av utlåtandet var där så mycket pondus i personen att lyckopiller inte var med på dagordningen. Att jag skulle gå ner i vikt var av stor betydelse bl a därför att jag med en enkelt tiondel hade passerat gränsen för diabetes 2. Sedan kom vi in på mitt blodtryck och fick avklarat det med. Sedan var seansen förbi! Men jag hade en punkt mera på agendan - TSH provet, vilket av någon anledning var försvunnet i hanteringen.

Min fråga blev då: Hur kommer det sig att jag var tvungen att ta om TSH provet?
Det blev en aning pinlig paus. "Fan - Du ska jo har Levaxin"
Inte ett ord om nivå på värden eller annat relevant.
Jag skrivet ut några tabletter åt dig - sedan kan vi pratas vid om en månad!
Slut var det med den konsultation.
Om jag kände mig blåst? Jodå - än en gång! Dock med den skillnad att jag var betydligt bättre påläst än vad jag skulle ha varit i vanliga fall!
Och det går ju att få insikt i sin journal - vilket jag gjorde! 1:e prov 7,1 och 2:e prov 4.
Båda värden indikera att behandling bör sättas in.
En fråga som jag ställer mig - vilka jävla prov har man tagit under dom senaste åren? Knappast TSH verkar det som!

För att hålla god min gick jag ut i receptionen och beställde en tid till Dr Hjälplös och hämtade ut dom förskrivna tabletter. Små var dom också - både fysisk och i styrka 25 microgram. Besked var att ta en var annan dag!
Jag fick förhoppningen att det var en sorts dunderhonung - tja vad ska man tro?

Enligt ordination tog jag en var annan dag - hjälpte dom - NÄH! inte ens efter 3 veckor.
Under tiden hade jag varit på jakt i den digitala värld och hittat riktigt mycket. Av många olika sorters hjälpmedel. Botemedel var det ont om!
En av dom första avsnitt jag besökte var hur man ställer diagnos på Hypotyreos. Den nya tids dagordning är blodprov. Det tidigare diagnoshjälp var bl a inrikta på kroppstemperaturen och den fråga var aldrig aktuellt under den tid jag har konsulterat läkare.
Min morgontemp lå under det som var konstaterat som normalt - 37 grader. Under dom ca 2 veckor jag bokförde min temp lå den konsekvent på eller under 36,5 grader.
Under min resa på internet hittade jag också medikament som skulle kunde hjälpa. Och vad gör en sate som har så ont att man icke kan föra ett normalt liv? Var ska man göra när dom som får betalt för att hjälpa en som ständigt har ont, i princip misstror en?

Jag beställde 500 st ERFA 30 microgram tabletter. Det kan inte bli värre!
Paket med tabletterna kom på en vecka!

Under tiden var det dags att fundera på min kontakt med min hovmedicus. På morgonen aktuell dag vaknar jag med två händer som jag enbart med stort besvär går att röra under kraftiga smärtor. Det går med knapp nöd att hålla i en kopp. Det tar mig en halv timme att få på mig kläder.

Hitintills var jag inte hjälpt av Levaxinet så jag parkerade dom längst ner längst in i skåpet. Fram kom ERFA - 5 st i stöten varje dag dvs 150 microgram verksam substans.
Den fjärde morgon vaknade jag med sol i sinnet och huvudet på skaft. Jag våger påstå att jag var fött på nytt! Det var en upplevelse jag inte hade minne av dom senaste åren!

Sedan har det gått lite upp och lite ner.
Vad jag har förstått är jag inte ensam i det avseende vilket i sig är en klen tröst men vad är alternativet?

Som parentes till min konsumtion av NDT är att min vikt har reducerats och jag hoppas att det fortsätter.
Jag har även konstaterat att vissa använder T3 som bantningsmedel. Ämnesomsättningen ökar med resultat att fettförbränningen ökar. Kanske inte riktigt vad som var avsikten med NDT.

En annan detalj som jag skulle vilja påpeka! Om du använder VOLTAREN eller annat medel av samma kemisk sammansättning i din smärtbekämpning så lägg Diklorfenac åt sidan.
Et Engelsk forskningslag har konstaterat att den kemiska substans "diklorfenac" är hormon- imiterande. DVS att i detta fall blockeras åtomsten av T3 i cellarna av diklorfenac och därmed gör din sjukdom än mer besvärlig.

Jag har nu i dagarna använt NDT i 3 månader - inte är jag besvärsfri men hoppet lever ett tag till men det framgången beror på att det även i fortsättningen går att ordna NDT från annat håll.
Jag skull tro att jag återkommer senare.

En tomt!
Eller en trädgård - vad är skillnaden?

För hustrun och min del var det främst att ha en egen täppa som vi kunde (och kan) sköta som vi lustar.
Ingen ska hänga på grindstolpen och diktera vad hur om mv som ska tillåtas finnas på tomten.
Vi köpte en allmän oskött och vilsen representant av slaget.
Den har inte sett dom stora förändringar under dom åren vi bott här - här finns en massa som med stor sannolikhet inte finns i andras trädgårdar.

Bla annat denna:

Smörboll, ängaboll mv - kärt barn har som bekant många mamn.
Den är som så många från det vilda en kortvarig gäst.
Vi skulle vilja ha fler men vågar inte röra den utan att veta vad fortsättningen blir.
Man skulle kunde fröformera den men vet ej om den behöver pollineras av en artsfrände.
Kanske går det med sticklingsformering eller den mer rabiate metod med spaden mitt genom roten.
Finns det någon som vet - hör av dig vänligast!

Enkelt????

Det pratas om nya kameror kan än det en än det andra! Bildstorlek i kolosalmegaklassen, objektiv som kan än det ena än det andra!
Och visst låter det bra och absolut är det dyrt!

I kväll fick jag ett ryck och egentligen började det redan i går.
Vi har fint månljus dessa nätter så jag skulle absolut prova min senaste digitalare CANON 1200d.
Och det bidde en tumme!

I kväll fick jag då ett nytt ryck!

2003 köpte jag en HP Photosmart945. Dengång någgot av de bästa som fanns. 5 Mb, stort zoomomfång. Priset var då 3500 D kr

Det blev ett antal bilder men den är fortfarande batteridryg och ganska senfärdig.
Men i kväll blev det detta:

Trefot och inget annat.
Jag får erkänna att detta imponerade på mig. Inga stora bildfiler men ett ytterligt trevligt resultat.

Jag skulle komma på den ide att hänga min Canon bakom skåpsdörren och ta HPen till heders igen.

Bastu

En bastu har länge stått på önskelistan här i huset.
Vi har ständigt och ihållande haft problem att hitta den ultimative plats att sätta up en sådan, men nån gång måste man då beslutsångesten att ta semester och i våras var det då äntligen läge. Ett beslut fattades och sedan var det då att sätta igång.
Resultatet blev att vi i slutet på november kunde elda på for första gången. Det var ljuvligt att få bli ordentligt ren! Åtminstonde känns det sådant för mig!
Bygget i dagsläget är inte helt klart men vinterväder sätter lite käppar i hjulen så resterande får lov att vänta tills .....?
Nå till en bastu behövs lite utensilier, termometer är bra, vattenpyts är nog så bra det med,och naturligtvis en vattenskopa! Och allt kostar!
I ren snålhet och allmän ovilja att lägga pengar på en sådan kom jag för mig att göra en själva!
Egentligen var jag tvungen att skålla mig på ena handen innan jag kom loss.
Att den skulle ha ett handtag är självklart - att jag kunde hitta en lämplig stumpa i byggresterna var det minst besvärliga. Men sedan skulle jag hitta en för ändamålet lämplig vatten behållare - hmmmmmmm!
Det skulle en kvällsmatsberedning till för att få hjärnkontoret att koppla!
När man öppnar en burk med svamp och häller i grytan - vad har man då?
En tom burk som om man har lite fantasi kan användas till vattenösa i bastun - enkelt min goda Watson!
Dagen efter blev det besök i verkstan och resultatet ser ut såhär:

OK - jag inser att den inte tar några skönhetsprisar! Men den fyller sin funktion och var väldigt billig!
I övrigt nyttjar vi våran bastu ca 2 x i veckan och tänker fortsätta med det.
Faktisk är den snabb att elda på. Fylla på ved och dragluckan öppen ca 25 - 30 mm och sedan efetr ca 35 - 40 minuter har vi en bastutemperatur på 75 - 80 grader.

Och i kväll är det dags igen!!!!

Tidsbrist?

Nja - knappast! Och ändå - bastubygget har dragit ut på tiden man kan alltid skylla på vädret!
Men i slutet på november var det dags för den stora premiären - för bastudelen. Och faktisk blev det en hel succes.
Nu efter ett par månader kan jag konstatera att jag eldar hellre på bastun än går i duschen. Detta kan i sin tur bero på att smärtorna i mina muskler försvinner under dom närmaste timer. Under dom senaste år har jag varit i kontakt med ett antal som har passerat genom universitetens läkarutbildning med skiftande resultat. Emellanåt får jag för mig att många av dessa har skaffat sig en gedigen studieskuld och inte så mycket mer. Men som en dr. med. sa till mig: Vi behandlar bara symtom - vi tar inte reda på var dom härstammar ifrån! I mina ögon en falitförklaring! Med den typ av insikt är det kanske inte så konstigt att den "ofantliga sjuka vården" har dom problem som dagligen redovisas i medierna. Fast även journalisterna dra väl till det utöver kanterna.
Nå för min har jag efter en enveten kamp lyckas få en remis till specialist nr 1 nu får vi då se vad som kommer ur detta. Men med tanke på vilka prover som togs mv börjar jag få en misstanke om vart det lutar. Här i slutet på månaden ska jag på återbesök så blir det väl någon klarhet.
Och detta hänger då i hop med min bristande aktivitet med denna blogg och dito med kameran.
Men det hindrade mig inte i att bjud på en gammal Leica III som jag blev den lyckliga ägare till.
Tyvärr är inte allt det som glimmar av guld!
Fel på tiderna i skrället! Alla tider låt och så ut som 1/1000 del. I övrigt var kameran hel och ren/snygg. Nu kommer så den lite pinsamma fråga - ska man sälja vidare och låta fem och sju vara jämt?
På sätt och vis är detta nog det närmaste jag kommer en Leica och det kan på flera sätt vara skit samma. Den och Zorki 2 satt under lupp och Zorki som en kopia av Leican. Det ligger dock några år mellan. Och det är bara att konstatera att Sovjet har varit i sällskap med kopieringsapparaten

Nu kommer jag då att vara ägare till båda dessa och för att vara helt likställda har båda varit hos Oleg i Ryssland för översyn.
Så nu har jag en chans att testa dom mot varan. Det kommer mest att bli frågan om tycke! Zorkin har jag haft med i fält och jag får säga att det var helt OK. Det kräver lite tid att komma i håg att allt är manuellt och ganska långt från digitalarnas vardag. man får ganska anstränga sig lite mera.
Som tur är passar objektiven till båda så på det kan det inte klagas. Och ändå är jag på jakt efter lite gott med M39 gänga f ex en JUPITER 1,5/50 det skulle vara kul att se om det blir skillnad mot Jupiter 8.