Än mer om HYPOTYREOS! med risk att bli tjatig.
Under dom senaste åren har jag varit drabbat av ständig värk, trötthet och en del annat smått och gott.
Av denna anledning har jag konsulterat “den offantligt sjuka vården” och blivet bekant med ett antal diagnoser från fibromyalgi över stress symdrom till “kronisk artrit” av ett antal läkare
Det senaste fick mig att fråga om det kunde vara reumatism men det påstod läkaren på vårdcentralen var omöjligt eftersom mina provresultat var bra! Min följdfråga var “vaddå bra?” Svar: Dom är helt normala sett till din ålder och vikt dvs om du går ned 20 kg och motionera mera kommer du att bli fullt frisk! Förvisso ligger du på gränsen till diabetes 2 men det kommer att bli bra om du rör dig mera och får upp konditionen.
Samma melodi har spelats under åren!
Efter en del tjat lyckades jag få en remiss till reumatolog väl mest för att jag var ganska påhållande.
Efter 3 månader kom då besked att jag var bokad för specialundersökning och provtagning på Ängelholms sjukhus. Jag skulle vara fastande.
Inget som jag kunde se som speciellt bemärkelsevärddigt ägde rum på den optiska undersökning.
Blodproverna var inte så underliga dom heller. Dock fick jag besked om att TSH provet måste tas om. En stilla undran varför. Och inte minst TSH – vad är det för en filur?
Sedan var det dags för samtal om provsvar med “behandlande läkare”.
Informationen gick i alla hast ut på att mina provar var normala och att jag var fullt frisk. Det enda som var fel på mig var att jag var lat och skulle motiveras att sätta fart så jag gick ner i vikt!
När jag frågde om vad som menas med normala värden fick jag reda på att dom lå innom normalfördelningskurvan för 95% av befolkningen. Var någonstans inom nfk fick jag inte reda på. Man kan ju ligga nära för mycket eller för lite.
När jag frågde varför TSH provet skulle tas om fick jag svaret att det första viste för höga värden och därför skulle det tas om och att det andra provet var mycket bättre! För Vem? Inget svar!
När jag sedan frågde varför jag var ständigt trött och var plågat av smärtor i dom stora musklar i ben och armar kunde bero på om det inte var reumatim fick jag bara en axelryckning “det är inte mitt område”.
Men att frågan om TSH provet inte var vad han önskade fick en Liljeholmare att glöda i mitt huvud!
Om det kan vara intressant för någon annan kan jag berätta att detta prov berätter en hel del om hormonballansen i kroppen. Bl a om sköldkörtlen fungerar eller inte, och med den om ämnesomsättningen är som avsett.
Men en annan frågeställning har landat i min skalle!
Med tanke på “normalfördelningskurvan” från 95% av befolkningen är det då så enkelt att dom sista 5% anses som varande något som man inte önskar att ha med att göra?
Detta gäller med tanke på beteendet hos medicinalindustrin och absolut Läkemedelsverket och inte minst på det stora flertalet läkare.
Vi 5%are är gnälliga, ställer krav och låter oss inte nöja med halva svar.
Och då kommer frågan - om man så enkelt skiter i oss varför är man då ständigt på jakt efter dom lösningar som vi själva kommer fram till? Om vi nu kan hitta det som ligger precis framför våra fötter varför måste det då skambeläggas och framhållas som farligt? Läkemedelsverket gör i detta fall vad dom kan och åberoper en sjukdom som inte ens är upptäckt - “galna gris sjukan”! Och kan man inte skambelägga en produkt på annat sätt så kan man ju kasta halvsanningar in i frågan.
Läkemedelsverket påstår att produkten inte är kvalitetssäkrat. Anledningen är att man påstår att innehållet svänger i innehållet av aktiva stoffer. Jamen då måste jag få lov att undra om inte innehållet av aktiva substanser i friska personer svänger – och jodå visst gör dom det! Och visst har det vid ett antal tillfällen även hänt med den produkt man är så mån om att kränga ner över huvudet på dom som är drabbat.
Kan det vara så enkelt att man absolut MÅSTE klämma ut dom sista kronorna av oss. Är det inte full tillräckligt att mjölka det offentliga bidragssystem? Vilket man jo gör med stor framgång!! Hur många miljarder är det som det offentliga lämnar över till medicinalindustrin?
Efter reumatologens uttalande var jag inte drabbat av någon reumatologisk åkomma och inte är jag lessen för det. Men det obligatoriska med vikten, konditionen kom som ett brev på posten plus en nyhet att jag nog behövde - antidepressivt!
En undran - är man deprimerat om man vill veta vad man evt kan ha drabbats av när man går med ständig värk? Jag hade problem med ryggen för ett antal år sedan men inte fick jag besked på att ta antidepressivt för jag hade ont i ryggen – konstigt! Men visst, tidorna ändrar sig. Vid Franska revolutionen amputerade man hela huvuden. För närvarande är det statiner och antidepressivt som är vägen till en bättre hälsa! Finns det hopp i detta tidevarv att man kan få relevant behandling?
Troligen inte! En ny generation måste till innan det blir bättre, allt för många fördommar om sköldkörtelsjuka är i omlopp hos det existerende kår av stetoskopjonglörer. Är det lättja – lathet – ovilja som sätter stopp för det som hetter patienters möjlighet att få ett fungerande liv och livskvalitet. Men jag vet en sak – det finns i dag en läkare mindre som inte vet vad NDT är. Vid ett samtal om behandling av sköldkörtelproblem berättade jag om behandlingen av denna åkomma innan 1960 – han så ut som en fågelholk! Hans spontana reaktion var “Det kan man inte” - hmmm
Hur länge sedan var det man behandlade sjuka med specialiteter som “dyvelträck”
Nu senast har jag försökt att byta till en som är kunnig i frågan om Hypotyreos. Jag har varit på besök tre gångar. Första gången var i vänlighetens tecken. Jag förklarade min situaton och berättade om min omgång med bl a NDT. Sedan sedvanlig provtagnin och ett recept med hem om 50 microgram Levaxin och åter om 8 veckor pga semester.
Sedan ny provtagning TSH 6,5 och en disskuton om ökat dos Levaxin. Sedan var det stopp. Kom inte på fråga. Stämningen blev inte mycket bättre när jag sa att hen nog behövde en uppdatering i fråga om Hypotyreos. Efter ett jädrans jitter fick jag lov att öka till 75 microgram. Vänligheten från första mötet var förbrukat. Ny konsultation om 3 månader! Om jag är nöjd – NEJ men jag gav mig fan på att jag skulle prova att hålla mig på 75 mcgram. Och till slut fick jag ge upp! Jag har 7 veckor kvar tills nästa holmgång och jag fick fick återgå till NDT för 3 dagar sedan. Jag hade så ont att det var till att välja mellan NDT eller Diklorfenac. Jag kan nu dom närmaste 3 veckor fylla på med NDT och sedan inför nästa möte återgå till Levaxin vilket i övrigt har fått mig att fisa i sådant omfång jag aldrig har upplevt.
Nja det blir väl till att importera och selvmedicinera ser det ut som!
Det är lite pinsamt att det som jag helst skulle skriva om och visa - foto - har kommet på skam